torsdag 22 april 2010

Pustar ut

Åhhh, tacka gudarna för att jag återfått min blogg.
Igår när jag skulle gå in och uppdatera helgens bravader så står det helt plötsligt att Filsockelel inte går att hitta. Jag blev kall inombords men svettades utanpå. Vad? Hur? Varför? Jag provade att logga in, men blogspot ville inte kännas vid mina uppgifter - "Blogspot hittar ingen användare som matchar denna e-mailadress". Kära hjärtanens!
Men sen kom jag på vad som skett.

Igår morse satt jag vid datorn och skulle skaffa mig ett mailkonto på Google. Det ser ganska mycket bättre ut att sända iväg en arbetsansökan med ett Gmailkonto istället för ett hotmailkonto. Sagt och gjort - jag blev med ny mail.
I samma veva kom jag på att jag faktiskt har ett gammalt Googlekonto som jag försökt knyta an en Gmail till, dock utan framgång. Så när den nya registreringen var gjord bestämde jag mig för att radera den gamla. Bort med gammalt och in med nytt.
Men då hade jag inte tänkt på att min blogspot faktiskt är en del av Google och en del av det gamla kontot.

Alla bildtexten och detaljminnen från bloggen var som bortblåsta. Bloggen som blivit som min dagbok/kalender. Bloggen som innehöll alla beskrivningar om vad vi gjort i USA... I panik tog mig mig in på alla hjälpforum som Google erhåller för att hitta svar om återställande av raderat konto. Svaren jag fann var - Går inte, Not possible och Raderat för alltid. Jag fyllde i alla formulär som går att hitta och fick snabbt på nytt svar om att det var omöjligt att återupprätta.

Imorse fyllde jag med hängande huvud i ytterligare ett forumlär om hjälp. Jag menar - kontot måste ju finnas där någonstans i etern.
Jag stack och jobbade och återvände hem kl.16 till en småflinande pojkvän. "Eh, jag har fixat så att du har dina blogginlägg", sa han och visade upp hämtade sidor ur min blogg.
What? Hur?
Då visar det sig att jag fått ett mail från Google Teamet som har funnit mina kontaktuppgifter och min blogg och återskapat den.
Fråga mig inte hur, men här är den. I prima skick. Och nu ska jag spara ner alla mina texter på den externa hårdisken och le hela kvällen.

1 kommentar:

Anonym sa...

Fasiken vad najs att du är tillbaka. Blev lite orolig. Att förlora sin "dagbok" plötsligt kan göra väldigt ont i magen. Kram Katja