En 90-talsfest i en lägenhet som snart byts ut

Aki fyllde 26 och bjöd in till en nostalgisk fest.

Lina fick avundsjuka blickar på sin finfina bag. Bl.a från Björk.

Wayne och Garth - i ngt försnyggad variant.

Mario 1 och Mario 2


Det blev hamburgare med pommes och därefter vienettaglass. Vi lyssnade sönder bubbelgums pop och snidig eurotechno. Vi gick tipspromenad och hade quiz om musikens 90-tal. Och där råkade mitt lag ha så bra koll att vi rodde hem 1:a pris och därmed CD-skivan Absolute 90's. Glassigt.

Det blev ett bra firande av Aki och ett fint avslut för hennes, Pers och Sixtens tid i den lägenheten. För den 1 december går deras pick och pack till ett hus i Stehag.

I en stuga i Blekinge, en helg i augusti

Nä, ska vi? sa vi och tog bilen en sen fredagskväll upp till de mörka landskapet i öst. Bland nattdagg och smågrodor fingrade vi oss fram till strömbrytaren och vi kunde packa in vårt bagage i den gula stugan vid sjön.

Dagen efter ville Emma ha björnbär i filen, hon fick tag på 5 stycken och fick i gengäld 6 stycken myggbett. Vid frukosten var en padda svårflörtad och folkskygg och bars därför ut i grönskan.

Men vi var lika glada ändå och åt korv och drog åt oss sommarens sista solstrålar.


Men sen var det dags att börja byta om. För Emma hade hittat ett fint ställe i skogen där vi skulle fotografera oss i fina kläder. Smink, håruppsättningar och klänningsval. Emma hade med sig en klänning där en gravid mage ingick. Det kan bli fint den dagen det är på riktigt :)

Malin stod för de bästaste bilderna, men några av mina fångar oss på ett annorlunda vis. Mitt i allt lixom. Och det gillar jag.




Sen åt vi av havets läckerheter och drack vin till kvällen blev natt och natten gammal.

Way Out West 2010 - bättre sent än aldrig...

... väl framme i Götet blev det vin och snacks på vårt rum.

Vandring i regnet mot Götets "Möllan".
Dock proppfullt så ett ölhak fick bli bra nog.

Dagen efter var det skarpt läge.


Adam och Albin fick sin dos hiphop av Wu Tang Clan och Adam bjöd upp till gangsta' dans. Niice!

Local Natives fick nya fans.


Iggy Pop ville leka med kidsen och bjöd upp några på scen.

Jonsí var helt klart festivalens höjdpunkt. Magisk konsert!

Kvällen kunde inte ha slutat bättre.... eller jo, utan värk i fötterna.


Dagen efter hade vi planerat bättre. Då alkoholhaltiga drycker var helt enormt dyra på området och man var tvungen att avnjuta dem i inhägnade område, så tog vi själva tag i saken genom att fjortis-gömma egna drycker i buskarna utanför och då & då ta oss en sväng dit och hänga i gräset. Och där kunde man även spana in kändisar - som här Jalla Jalla's Fares och Snabba Cash's Joel Kinnaman.

Mumford & Sons tog vid och det kändes som om hela Göteborg klappade takten och mådde bra.



Sen! Sen kom Håkan med stor H. Han trallade in och tog emot det enorma jublet, rodde hem hela kvällen och bjöd upp oss alla till allsång, nostalgi och dans.



Och Chemical Brothers sydde ihop säcken med hjälp av fina beat, basgångar, flumdans och lysande plaströr som viftandes i skyn.



På återseende Way Out West