Något att tänka på...

Ibland uppstår melankoli och eftertänksamhet bland hjärnans alla tankar. Speciellt när jag läser texter i likhet med följande...

Utdrag från Sandra Beijers Blogg: NioTillFem

Det sorgligaste jag vet

Gamla män som beställer 1 kaffe och 1 tårtbit. Viker försiktigt skinnhandskarna och hänger hatten på stolen bredvid. Och sedan bara sitter där och tuggar långsamt, långsamt som om att förmiddagen skulle försvinna fortare.

Kaninen vid min djuraffär med a4pappret tejpat på buren; "Stor men snäll."
Och sedan ett tillägg efter en vecka; "Bur ingår".

Pappor som går fort fort och ett litet barn i obekväm overall som springer efter och ropar "Men vänta pappa, vänta du går för fort!"

Glada spärrvakter som ingen tittar i ögonen när de ler och ingen svarar när de säger god morgon.

Små tanter i fina handskar som köper enportionsförpackningar på ICA, plockar fram knöliga tjugolappar och packar ner varorna under darrande tystnad.

Tjejgäng där den tredje tjejen liksom går några steg efter och de andra två har axlarna bakåt och hakorna upp mot himlen och det är så uppenbart att hon alltid är den de ringer sist, den som får sitta på extrastolen vid tvåborden på caféet och som de pratar skit om när hon är hemma och förkyld.

När pappor börjar gråta när deras mammor begravs och man sitter bredvid och är kanske inte mer än elva år. Och man börjar också gråta. Man gråter bort fyra näsdukar, men inte för farmorn utan för att man aldrig har sett sin pappa så ledsen.

Mammor som kommer hem och ingen frågar hur hon mår och när hon tänker efter har nog ingen frågat på många år.

Människor som pratar i telefon och inte vänder sig om tittar efter om deras hund kanske vill stanna och nosa på en vägg eller lyktstolpe. Och hunden spjälar och snubblar sig förbi gatorna, håller emot för att hinna kissa.

Små, små tandstickskors i parken och egenskrivna barnlappar bredvid, "Den bästa hamstern jag känt."

Prins carl philip var en av avgångseleverna på forsbergs slututställning för några år sedan och han hade en livvakt vid sin monter och sex försiktigt uppsatta fotografier. Och folk pekade och skrattade och ingen gick fram och tittade på hans grejer. Och ett fotografi var på en äldre man som höll en död fågel i sina kupade händer.

Onyktra tjugoåringar som ramlar ut från klubbarna runt stureplan och ber sina kompisar ta bilder med mobilkamerorna. Och de sätter sig på knä vid en uteliggare och gör kaninöron och folk samlar sig runt och applåderar och uteliggaren är utslagen och märker ingenting.


. . .

Bra pluggmusik - det är var det är

Men funkar även bra som förfest-, bilkörnings- och morgon-stund-har-guld-i-mun-musik. Ja, Hoffmaestro pumpar på bra här i lägenhet 101.

Grattis Vår Malin

Klockan 06.59 vaknade jag. Tillsammans med Johanna och Emelie smög jag mig ut i köket. Prassel prassel. Fram med paketerna. Stoppa ljus i donuten och.... javisst ja, tändaren ligger inne på vårt rum.... hur ska detta lösas?

"Jag må hon leva, jag må hon leva....". En yrvaken Malin tittade upp men fnittrade snabbt till över överraskningen. Jag letade genast fram tändaren och tände upp donuten.... Sådär ja, nu e vi på banan.

Det var en barnsligt förtjust Malin som öppnade paket och blåste ut ljus.
Det blev fyra produkter från Clinique, ett presentkort på Victoria's Secret och en tavla.

Dessvärre var donuten ap-äcklig. Men dekorativ...

Tavlan var ett resultat av några veckors konstkurs.

Den föreställde Malin själv. (klicka på bilden för att se större)
Från vänster: Malins porträtt i akryl, Malin själv och fotot jag målat av.
Malin blev mycket glad och vi med henne.

Dessvärre kunde vi inte fira henne mer idag pga av kvällskurser och plugg, men en glassbjudning blev det i San Francisco och ett restaurangbesök till helgen kanske vi får till :)

The "Hella" Good Weekend

Ytterligare en amerikansk storstad har fått flytta in i våra hjärtan. Denna gång med mer kraft och känsla.
Vad kan jag säga.... San Francisco var underbart.

Här kommer därför en kavalkad av bilder från denna konstnärliga, backiga och vackra stad.
Avnjut bilderna tillsammans med Scott McKenzie's "If you're going to San Francisco" i bakgrunden.

Route 1 tog oss kustvägen från Santa Barbara till San Francisco.

Sälar som vilade upp sig på strandkanten.

Magarna skulle fyllas och en avocadoburgare visade sig slinka ner.

Åh, vad vackert. Fick nog en liten tår i ögonkanten.

På vår väg in i storstaden lyste en stor neonskylt i gult och blått emot oss. Vad kan det ha varit? Och vad är det Johanna springer efter?

IKEA.
Lingonsylt, salta fiskar, pepparkakor...

...sill, glögg, kaviar & Marabou.
Löjligt nöjda.



LÖRDAG:

Frukost. Bil. Karta.

Upp, ner och enkelriktat.

Golden Gate - Check!

Blir nervös bara av att titta på det.

En skymt av Alcatraz.

San Francisco är en ljuv stad för alla konstnärligt dedikerade.
Skylt efter skylt avlöser varann och fina meddelande finns att hitta i såväl asfalten på trottoaren som på väggar och tidningsboxar.

Mimosa (champange och apelsinjuice) avnjöts tillsammans med
en fin laxsallad. Bakelserna fick stå för utsikt och frestelser.

Världens skönaste snubbe poserade vid sin pimpin' bil.
Snoop Doggy Dog's kusin?

Vi tog oss till stadsdelen Haite Ashburry.
Här råder fortfarande hippielivet...

...och skrivmaskinen.

På kvällen mötte vi upp Cameron's vän
Katie (höger) och hennes vän Kelly.

På väg till ett tapashak fann vi två p-automater med bröd på.
Hmmm.
Kanske var Hans och Greta i stan?

Kvällen bjöd på vin och skratt innan
nattklubben Ambassador bjöd upp till dans.




SÖNDAG:
På söndagen var Alcatraz-biljetterna bokade till kl.2.20 pm.

Malin blev "sjösjuk" innan båten hade gått :)

Bam Bam Bam.

Guidad rundtur med hörlurar.
Riktigt intressant, innehållande intervjuer
med både fångar och vakter.

Såhär såg alla celler ut. Mys-Pys.

Duschar på rad.

Utsikten över stan från ön.

Vi drog oss sedan ner mot Pier 39 som är ett riktigt turisthål.
Här åt vi hotdogs, yoghurtglass och donuts.

Dessa flottor är jävligt poppis bland sälarna.

På kvällen blev det sushiiii med Katie.

Sushinybörjaren Emelie var mkt nöjd. Nu är hon fast!

Underbara mat.

Shopping blev det i stan. Strike a pose!

Den proppfulla helgen som vi njutit av i stora drag gick till sitt slut.
På måndagsmorgon ringde klockorna 5.00 och en fetto-frukost
köptes på Denny's utmed Highway 101.

Oj, oj, vad nöjda vi var!