Den finaste har somnat

Det var en gång en katt utan halsband som hittades högt upp i en tall
Året var 1996 och en flicka med solblekt hår var bara 12 vårar och tyckte nästan att katten kallade på henne
Katten fick följa med hem i flickans famn
Hittad-katt-lappar sattes upp på ICA
Men katten saknades inte av någon

Katten bodde in sig i det gula huset med flickans familj
Hon blev älskad så in i norden
Minst sju sovplatser blev hennes och i två fönster fanns det platta kuddar att vila rumpan på
Hon åt räkor ofta och så mycket hon ville
Ingen kunde förneka att hon nu var en del av familjen
Och hon trivdes

Katten älskade värme och hatade snö
Hon älskade även att fördriva dagarna med att stirra på grannens kaniner
Och vid familjens middagar närvarade hon gärna genom att sitta på en egen stol och hoppas på att något skulle tilldelas henne
Hon var ibland ingen katt, utan mer som ett tredje barn

Åren tickade på och katten upplevde fjorton somrar och fjorton vintrar
Hon började krypa upp i famnen och söka kärlek mest hela tiden
Katten kände nog att hennes dagar här på jorden snart var slut

Och så sant var det

Katten blev sjuker och fick knutor på magen
Och en dag ringde en kvinna på dörren
Kvinnan hade gröna kläder och hennes väska innehöll en spruta
Flickan som nu var vuxen blev med ens 12år igen
Hon lade katten på magen och sade fina saker i hennes öra
Ett stick i magen

Katten hämtade andan allt mer långsamt
Flickan andades bara mer och mer
Tårarna ville bara rinna fortare och fortare

Katten låg kvar i flera minuter och guppade med i flickans magrörelser
Flickans hjärta sved
Pappan grävde ett stort hål i trädgårdens rabatt
Den rabatt som katten hade älskat att strosa i
Med favoritfilt och favoritleksak lade mamman varsamt ned katten

Mamman tände ett ljus och placerade högst upp på graven
Tårarna fortsatte att rinna och fina minnen togs fram

Katten fick ett fint liv
Så bäst som en katt bara kan ha det
Hon kommer att vara oerhört saknad
Varje dag, varje minut

Älskade Missan
Vila i frid

Fina minnen från några år som gått...

2004

Midsommar: en liten, liten stuga vid skogens slut utanför Halmstad. Där klädde vi midsommarstång, drack snappsvisor, hejade på fotbollspojkar från Sverige och somnade i stolar.
Musikplåga/minne: Raymond och Maria - Ingen vill veta var du köpt din tröja och O-zone - Dragostea din tei


Nyår: Det blev en middag hemma hos mig för 7 töser, innan tunneln bjöd upp till dans och vi med den. Ragnar, P2 och grabbar med bakåtkammat hår. Det var så det var då.
Musikplåga/minne: Danzel - Pump it up


2005

Midsommar: Festligheter i Beddinge. Fotbollsturnering, cider, öl, grillat och öppen bar. Solglasögonen var stora och en vi var små. 5 år går fort.
Musikplåga/minne: Magnus Uggla - Kung i baren


Nyår: Emma och jag packade väskan och for ner till Alperna och dess ljuva St Anton. Här bestod livet av jobb, skidåkning, fest och kuliga människor. Vi väckte rumskompisar som somnat i baren, åt djupfryst sushi och hörde ordet tyar för första gången!
Musikplåga/minne: Seven nation army - White Stripes


2006

Midsommar: Beddinge höll i sig och vi drog till med tradition som resulterade i blomplockning, en midsommarstång och ett par kransar. Det var väder för linne, linne med kofta och kofta med sjal. Men sinnet var hela tiden varmt.
Musikplåga/minne: Basshunter - Botan Anna?


Nyår: Jag for med Borgströms till sydligare breddgrader där vi suppade på drinkar varje afton och åt maffig frulle varje morgon. Raketer och god mat vid vattenbrynet. Fint.
Musikplåga/minne: Ngt thailändskt med bling bling


2007

Midsommar: tredje gången gillt och sista gången ut. Jens, Jon, Linus o Co riggade tältet och kylde snapps. Gästerna kom och gick med ett leende.
Musikplåga/minne: Love Don't Let Me Go - David Guetta


Nyår: Samling av fina människor för middag i Limhamn. Herrarna stod för maten, hemmagjort jeopardy spelades och cigarr och skumpa plockades fram. Slutet gott allting gott med slips på huvet och dagen-efter-huvudvärk.
Musikplåga/minne: Minns ngn? Möjligen Varning på stan - Magnus Uggla


2008
Midsommar: En bil gick till Blekinge och i den satt Emma, Lina, Malin och jag. Däri fanns även snapps, sill, nypotatis, vin, gräddfil och jordgubbar. Vädret var varm och natten svart. Korsord, stillhet och tjejprat.
Musikplåga/minne: Kings of Leon - Use somebody


Nyår: SÄLEN, sa vi en dag och bokade stuga. Lovisa, Josse, Katta, Emma, Malin och jag slirade upp och drack bucket, åkte pulka på ett twisterspel och badade bastu i en vecka. Roligaste på länge!
Musikplåga/minne: Bag-in-Box - DJ Tune ft. Orremannen


2009
Midsommar: Emmas föräldrars hus stod tomt och vi drack röda drinkar och pratade strunt. Regnet föll men inte vi.
Musikplåga/minne: David Guetta feat Kelly Rowland - When Love Takes Over.... typ.


Nyår: Malin och jag kom hem efter ett fantastiskt halvår i staterna. Johan och Emma rullade hatt och vi med dem. Lägenheten stod i blom med stor gran och finaste folket i stan.
Musikplåga/minne: Hoffmaestro - Highway man


2010
Midsommar: Maya och Max gifte sig och lilla Elliott fick sitt namn. Vacker kväll för en vacker familj. Solen brann i vår danska horisont och en gryningspromenad i östra hamnen blev som ett romantiskt filmklipp.
Musikplåga/minne: Bröllopsvals till bongotrummor!!!


Nyår: KALMAR! Here we come. Reunion med Johanna, Malin P och Emelie. Det ska drickas Dark´n Stormy och pratas om livet. Bärga mig.

-------------------------

Fina minnen fina, fina människor!

För ett år sedan en snöig lördags kväll långt in i december (ja, ganska exakt den 21:e) så inträffade följande på Manhattan, NY:

För ett år sedan en snöig lördags kväll långt in i december (ja, ganska exakt den 21:e) så inträffade följande på Manhattan, NY:

Malin och jag spenderade dagen med en egenguidad sightseeing i SoHo/NoHo. Vid ca 14 tiden började det snöa lite lagom och vi strosade från affär till affär och slutade till sist på ett mysigt café där vi avnjöt värmande mat.

Väl tillbaka på hotellet var vi trötta och frusna. Dusch, snabbkoll på internet, öl, chips, klädesval och spotify. Klädesvalet och allmän piffning tog sin lilla tid och väl vid 22.30 var vi mogna att segla ut i Manhattans mörka kväll och köra barrunda och nattklubb.

Trodde vi.

Med nedrullade persienner och hög musik på rummet, hade vi inte uppmärksammat att det var fullkomlig snöstorm utanför. Snön låg i drivor och alla snöflingor tog sig rakt in i näsborrarna. Orka ta sig bort till tunnelbanan ca 5 kvarter bort? Nä, vi tar en taxi. Väl ute på Second Avenue ändrade vi oss. Bilarnas hjul spann. Trafiken gick i snigelfart. Vinterdäck? Svar: nej!











Cirka 20 meter framför oss uppmärksammade vi att två män och en kvinna förgäves försökte få sin bil att ta sig upp från en gatukorsning. Utan att tveka sa Malin: "Vi kanske borde hjälpa till."

Iförda högklackat, strumpbyxor och handväskor sprang vi bort till männen som puttade på bilen och erbjöd oss att hjälpa till. Det trodde nog inte sina öron. (här i NY är man nämligen inte så hjälpsam - alla sköter sitt och lägger sig inte i någon annans business) Malin började putta och jag sprang bort till en upplyst julgran och knäckte granris för att kunna lägga under däcken för att få grepp. Männen tittade med stora ögon. Efter många om och men lyckades dem ta sig iväg och var innerligt tacksamma.

Vi bestämde oss ganska snabbt för att vi skulle skippa utgången och istället besöka en kvarterskrog och började därmed att halka bort längs med 47:e gatan. Vi hann inte ens gå 10 meter förrän vi såg en kille som ensam försökte få sina hjul snöfria, men utan resultat. Han bad om hjälp av en förbipasserande kille som högg in för att hjälpa. Malin och jag var ju redan genomblöta - så varför inte hjälpa vi med? Medan den hjälpande killens flickvän stod bredvid och höll i ett Burburryparaply ställde sig Malin och jag bakom bilen och greppade tag. Och iväg kommer han. Ut genom rutan ropade han: Thank you Soooo much!

Malin och jag tog oss sen genomblöta in på vårt rum igen, tog på oss mössor och begav oss till en irländsk pub några kvarter bort. Varsin "dark and stormy" (Ginger Ale och mörk rom) och lite barmat i forma av potatissoppa och crab cakes slank ner. Klockan var nu ca 00.30 och vi beslutade oss för att bege oss hemåt. Vi fick helt enkelt ta barrundan och utgången imorn eller på måndag istället.

Väl ute möttes vi av ca fem bilar och en stor lastbil på en sluttande gata. Alla bilarnas hjul spann och luften fylldes av bränd gummidoft. Ett par stod bakom en taxibil och puttade. Vad gör vi? Vi hjälper ju till såklart. Nämnas bör att vi var de enda som faktiskt erbjöd sig att hjälpa till frivilligt. Jag fick med mig killen bort till en granbuske och berättade för honom att vi borde knäcka lite granris att lägga under däcken. Dock råkade jag säga "rise" istället för "spurce". Killen köpte ändå min idé men verkade inte fatta konceptet utan ryckte istället upp ett prydnadskålhuvud från rabatten. Mycket märkligt ögonblick.
Men precis då verkar bilen få grepp och de kunde bege sig iväg.

Men.
Fyra bilar återstod och handlingskraftiga som vi var hjälpte vi dem alla. Malin puttade frenetiskt på varje koffert och tipsade inkommande taxibilar att ta en annan väg, och jag sprang runt och samlade in kartonger från sophögar som vi kunde lägga under däcken för att få grepp.















När vi sedan mottagit ett antal leende och tacksamma ordval, insåg vi att vi faktiskt hade gjort en stort insats och hjälpt många i "nöd". Medan vi hade stretat och låtit maskaran rinna hade vi sett många medelålders män bara gå förbi och titta på. Vi kände oss stolta samtidigt som vi insåg hur komiskt allt måste ha sett ut inifrån bilarna. Där sprang vi från bil till bil och tipsade om att inte trycka så hårt på gasen och att välja andra vägar. Väl hemma skrattade vi oss sönder och samman och kom fram till att kvällen, trots ändrade planer, faktiskt blivit jäkligt kul.




















Ungefär såhär såg vi ut.

Nu hoppas vi bara på att stormen ska lägga sig så att vårt sverigeplan tar oss hem till jul. Men nu ska vi nanna. Imorn väntar MoMa och skridskor på Rockafeller Center :)

Haha, helt otroligt sköna minnen! New York - nästa gång ses vi under våren, tack.

Min katt och jag

Det här är min katt och jag. Vi är bästa vänner.

Hade vi kunnat byta bryt-hjärta så hade vi gjort det.

Hon är gammal nu. Så gammal att
vi tar en dag i taget ihop.

Vi har fina stunder när vi kolla på fåglar
och inte säger någonting. Fina stunder
då vi tittar på varann och tänker - oh
vad du är fin. De fina stunderna tar snart
slut - men inte minnena.... aldrig minnena.

Ja, jag kommer sluta som "tanten i huset
längst ner på gatan som har 14 katter och
en sunkig gammal morronrock".
Men jag gillar det.

Världens godaste Thanksgiving/Fars dag

Kass bildkvalitet, men underbar matkvalitet.

Förberedelser av mor och mig...


Kyckling istället för kalkon - dock med stuffing...


Stuffing: selleri, bröd, äpple, bacon, lök, timjan, salvia...


Brussels sprouts och green beans...


Cranberrie sause...


Sweet potatoes...


Upplägg...


Så jävla gott!

Beddinge 30 år och Stockholm i mitt hjärta

September månad innebar festligheter. Bilen gick en eftermiddag mot Beddingstrand där Jon och Martin ställde till med 30årsfest. Tältet var riggat, BBQ'n på upphettning och dansbanan polerad.
Fantastiskt trevligt!





Huvudstaden
Johanna bor i Sthlm. Jag och Malin bor i Malmö. Varför?, sa vi och åkte bil i 6 timmar för att få snusa henne i nacken och dansa oss grovt svettiga på dansgolven. Sanna, Lina och Emma tog vi också med oss och Emma fixade med Tetra Pak's übersköna lägenhet.


En dag i stan med besök på Fotografiska för att se Annie
Leibovitz utställning och en avslutande pizza på Söder
efter slit och släng i massa affärer.

Peppning och piffning inför sushi hemma hos Johanna där även
Malin P skulle infinna sig.


Väl hemma i Västertorp hade Hjorten gjort världens finast låtlista och fina vykortsminnen satt på väggarna.


Emelie tittade in hos oss via Skype. And the circle was complete.


...........................................Fina Malin P.



Natten blev lång och varm in i hjärtat.


Till henne vill vi snart igen!