Utseende är väldigt fascinerande. När ett utseende kan få tiden att stanna, när man inte kan sluta titta eller bara måste pausa filmen just vid en viss sekvens då en blick tränger genom rutan - då är det något alldeles extra.
För ofta handlar det inte om en uppenbar skönhet som sedan barnsben vet hur man ler för att få som man vill, utan det handlar om något som man aldrig kan uttala eller sätta fingret på.
Johnny har både och. Det har han alltid haft och kommer alltid att ha.
Se själv.
Jag avlider lite varje gång jag ser honom. Åh, du mystiska skönhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar