Vandring i regnet mot Götets "Möllan".
Dock proppfullt så ett ölhak fick bli bra nog.
Dagen efter var det skarpt läge.
Adam och Albin fick sin dos hiphop av Wu Tang Clan och Adam bjöd upp till gangsta' dans. Niice!
Local Natives fick nya fans.
Iggy Pop ville leka med kidsen och bjöd upp några på scen.
Jonsí var helt klart festivalens höjdpunkt. Magisk konsert!
Kvällen kunde inte ha slutat bättre.... eller jo, utan värk i fötterna.
Dagen efter hade vi planerat bättre. Då alkoholhaltiga drycker var helt enormt dyra på området och man var tvungen att avnjuta dem i inhägnade område, så tog vi själva tag i saken genom att fjortis-gömma egna drycker i buskarna utanför och då & då ta oss en sväng dit och hänga i gräset. Och där kunde man även spana in kändisar - som här Jalla Jalla's Fares och Snabba Cash's Joel Kinnaman.
Mumford & Sons tog vid och det kändes som om hela Göteborg klappade takten och mådde bra.
Sen! Sen kom Håkan med stor H. Han trallade in och tog emot det enorma jublet, rodde hem hela kvällen och bjöd upp oss alla till allsång, nostalgi och dans.
Och Chemical Brothers sydde ihop säcken med hjälp av fina beat, basgångar, flumdans och lysande plaströr som viftandes i skyn.
På återseende Way Out West
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar