Vernissage och rockband

Malin och jag svepte in på filmvisningen av Milton Glazer igår eftermiddag 5pm. Vi fick varsin fin pin att sätta på linnet och sedan var det bara att inta appetizerbordet. Mozzarella, tomat, parmaskinka, oliver, tortillachips, salsa, melon, jordgubbar.... Mmm. Lite vin på det oxå.
Sen gick vi runt där och studerade konsten som figurerade på salens väggar. Färgglad akvarell i kombination med vanlig färgpenna, av Adrienne Allebe. Mkt fint resultat.

Malin o jag på damerna. Fin toalett.

Dokumentären visade sig även den vara intressant. Tala om att den mannen haft med en finger i många grafiska projekt och lösningar. Han föddes 1929 (såg inte ut att vara en dag över 70år) och har fortfarande kvar sitt lilla kontor inne i NY city, precis samma kontor som han haft sedan mitten på 60-talet. Ett stökigt kontor där alla satt tätt intill varann och där en högljudd skolgård gjorde sig hörd vid vissa tillfällen under dagen. Han älskade det. Vill inte ändra ngt, så hade han alltid trivts och så trivdes han fortfarande. (som sagt, han är mannen son ligger bakom kampanjen I NY och ett mkt känt skivomslag till Bob Dylan)

Vi begav oss därefter till Sharkeez (bar) där Johanna, Emelie, Malin P och hennes roommate Frida, satt och drack öl och margaritas. Efter en stund dök även Malin P's kursare Richard och Kyran upp. Lite snickeli-snack och en inbokad beachvolleyboll match, och sedan bar det av mot Velvet Jones - en rockbar med liveband.



Kyran's gamla highschool kompisar spelade och det var allmänt collegeröjigt:

Kyran och Malin diggar för fullt.

Malin P gjorde tester på folk. Hur nära kan man egentligen
stå en okänd människa innan det bli obehagligt.

Nu ska jag gå och handla. I eftermiddag väntar som sagt beach volleyboll och sen får vi se vart vindarena där oss.

Photoshop art

Igår skulle vi göra en påhittad poster till ett påhittat event som uppgift i Photoshop-kursen. Jag gick igång på en av mina önskningar. För gör man det så kanske önskan slår in...

Blev mycket nöjd med min skapelse. Iaf med att jag lyckades få till det så att micken smälte bra in i bilden och att publiken i nederkant blev ett med min "render - clouds" :) Min typografiska förmåga har inte kickat in än, så texten brydde jag mig inte överdrivet mkt om.

Nu väntar min konstkurs, hem och käka, ner till stan för att besöka eventet om den grafiska formgivaren Milton Glaser och sedan förhoppningsvis till en klubb för att se Malin P's klasskompis lira i ett band.

Var är min Sanna?

Både jag och Malin behöver vår frisör här just nu. Ett tecken på att det är dags att klippa mig är att jag konstant sätter upp håret - vilket händer hela tiden just nu.

I min konstkurs går det en tjej som har världens finaste frisyr. Hon påminner lite om hon som spelade Anna i OC för en del år sen....

.... fast hon i min konstkurs (tror hon heter Madison) är mindre sminkad och har blå ögon.
Jag har funderat på en liknande frilla.
Eller kanske något i stil med dessa nedan:

Dock känns det löjligt viktigt att ni tänker bort övriga associationer till de två personerna jag just publicerat. Frisyrerna är det vi tittar på, frisyrerna.

Men isf behåller jag min egen hårfärg och kör endast på klippet.
Vad sägs? Give me feedback. Kanske feedback från min frisör i egen hög person? :)

(camillaelofsson84@hotmail.com)

Personal Foul & Backstage

Då sitter jag här i igen i min säng med lite kaffe, beredd att börja blogga - när jag egentligen borde plugga Typography. Men, men. Vi har haft en ganska händelserik helg så jag måste ju bara rapportera.

Lördagens dag bestod av en visit i mataffären Albertsons. Hem och simma några motionslängder i poolen. Duscha. Äta kyckling- & currygryta med ris. Rita. Dricka vin och göra hopp framför Malins kamera (se hennes blogg :).
Efter det drog vi oss ner mot SBCC's Football Court. Emelie (som ju är med i friidrottslaget) skulle volontärjobba i cafeterian under matchen så vi tänkte hälsa på henne och kolla in sporten.


Men vi fattade ingenting.
Vi är ju med så långt att vi vet att målet för lagen är att ta sig förbi motståndarna och göra TouchDown på andra sidan planen.
Men vilken tiiiiiid det tog.
De kom ingenstans och matchen bjöd på avbrott efter avbrott. Tror att de hann röra sig i ca 10 sek innan visselpipan ljöd och något hade "hänt". Och allt kommentatorn kunde snacka om var Personal Foul.
Jaja, ni får se själva här nedan. Målet för oss är iaf att fatta alla regler och kunna heja (på riktigt) i slutet av terminen.



Roligast var att kolla in Chearleaders tjejerna. Jävlar vilka viga donnor. Pyramider och formationer som man bara kunde drömma om att få till.



Väl hemma igen blev det lite Corona med lime (vi älskar denna dryck), musikka och planering av kvällen. När rödvinet korkats upp hade vi kommit fram till att det blev utgång downtown istället för fest på IV (Isla Vista "studentbostäder").
Johanna som hade varit på West Beach Festival (en reggaefestival som arrangerades nere vid stranden denna helgen) kom hem tillsammans med hennes kursare Malin (petersson) och vår lilla förfest drog igång. Malin P plockade fram ett amerikanskt snus hon funnit i en butik. Meeed bruksanvisning på burkens baksida. Haha.



Sen bar det av med taxin. Planerna var att gå till ett ställe dit även Emelie skulle kunna komma in, men snopet nog visade sig detta bara gälla två kvällar i veckan och såklart inte denna kväll.... Emelie fick hoppa in i en taxi och åka hem igen och tillsammans kom vi fram till att hon skulle få sin revansch på onsdag!

Vi andra strosade bort mot en klubb som heter Wildcats. Men innan dess kom vi förbi en rolig Halloween-affär. Hit kommer vi gå för att införskaffa våra dräkter. Men denna kväll blev inhandling av varsitt armband och en hel del provande av fula accessoarer.


Väl inne på Wildcats blev det tequila och dans, dans, dans. Här var musiken bättre än på klubben Tonic. House och electro. Finers.


Söndagen var seg till att börja med. Men frukosten fin. Malin och jag hade förberett. Hon gjorde pannkakor och jag varma mackor i ugn. Till det drack vi mini 7up's (240ml). Göttit.
Jag hade en del att få klart med till min konstkurs, så jag la mig på heltäckningsmattan för att rita. Malin gick till poolen, Johanna drog till stan och pluggade med Malin P och Emelie blev uttråkad och gick ner till stranden för att kolla in West Beach Festival och besöka Victoria Sercret.
Efter att ha mottagit ett samtal från Emelie om att det var massa konstnärer som ställde ut sina tavlor nere vid piren, bestämde jag mig för att oxå vandra ner och kolla läget. Planerna var att kolla in konsten och sedan lägga mig på stranden med mitt sketchblock och kreera lite.

Så blev det inte....

Istället hamnade jag backstage på festivalen med en local snubbe som hette Cameron.

Jag kom gående på strandpromenaden när han helt plötsligt kom fram till mig och frågade om jag vill komma backstage och se på reggaebandet Iration.
Varför inte.
In och förbi tre vaktkontroller. Cameron försökte fixa en backstagearmband till mig genom att förklara (läs ljuga) för några vakter att jag var där för att rita/måla av bandet... haha, iofs höll jag ju i en sketchbok. Men den gubben gick inte.
Men in kom jag.
Parasoller, rastaflätor, pumpade överkroppar och skinnfåtöljer i sanden.
Jag ställde mig på en högtalare bakom scenen och diggade reggae till dofterna av..... av rök. Söt rök som inte är fullt så vanlig vid offentliga tillställningar i Sverige. Vakten som stod vid scenentrappan sa att han antagligen skulle kunna bli hög vara av att stå där under några timmar.
Haha, det var ju inte riktigt detta jag hade tänkt mig göra när jag gick ner till stranden.

Väl utanför igen, gick jag och la mig vid festivalens ingång, tittade på folk, ritade och rycktes med av musiken.



Efter ca 1 timme var både Emelie och Malin anslutna och vi köpte festivalarmband för 10 dolla styck (kostade egentligen 50 dollar).


In på Rustys Pizza för en fettig sak, sedan bar det iväg för att entra området - från andra sidan scenen.


Johanna anslöt även hon och råkade få en gratis biljett av några snubbar utanför. Wunderbar!
Festivalen kändes som en blandning av Full Moon Party och Hultsfred. Barfota i sanden, neonljus, reggae, house, matos, tält och smuts.


Efter en skönt gungande konsert med bandet Slightly Stoopid och passiv rökning (!), som medförde en mättnad och ett illamående, så tänkte vi dra hem.
Men väl påväg ut märkte jag och Emelie att det var electrohouse musik i det lilla tältet. Och detta blev resultatet:






Så jädra gött ös!


Väl hemma var fötterna precis sådär fina som festivalfötter ska vara...


...och kroppen sådär mör som den ska vara efter en rolig helg.
Jag skypade med min pöjk i Kina som berättade om en båtfärd i Hong Kongs övärld och beklagde sig över att behöva blogg.... Jag fattade inte vad han menade. Blogg is the shit :)
Fin var han iaf i sitt basketlinne.